Senaste romanen är klar sedan ungefär en månad. Efter fem, sex revideringar. Så nu väntar jag. På att svågern med hans känsla för språk ska bli klar med sin genomläsning, så att jag kan få ta del av hans kommentarer och tyckanden. På att en en duktig manuscoach och dramaturg som jag kommit i kontakt med: Cajsa Winqvist (manuscoachen.se), ska bli klar med sina synpunkter. Hon läser nu för andra gången och hon kom med många bra tankar redan vid den första läsningen, synpunkter som förändrade stora delar av upplägget så jag är mycket spänd på hennes kommentarer om den nya versionen.

Nu är den stora frågan: Är det bara jag som tycker att det jag skrivit är bra? Vad tycker Cajsa? Vad tycker Peter? Håller det för utgivning? Vad tycker mina framtida läsare…

Det första manuset jag skrev blev inte antaget och jag kan förstå varför, det höll inte riktigt hela vägen. Men det var tillräckligt bra för att jag skulle ge mig på en självutgivning via Vulkan. Det blev tjugo exemplar som delades ut bland släkt och vänner. En present jag gav mig själv efter att ha lyckats slutföra projektet. Jag hade ju lyckats skriva en hel och fullständig bok, med en början och ett slut och en ganska lyckad dramaturgi. Jag hade dessutom lyckats knyta ihop alla trådar till en fungerande helhet.

Det är jobbigt att vänta. Det jag helst vill är givetvis att bara skicka manuset till de förlag som jag vill bli antagen av, känner mig lite snobbig där, det ska inte vara vilket skitförlag som helst. Det ska vara ett med klass, med fungerande formgivningsavdelning. Som estet och formgivare (Art Director är min vardagliga profession), har jag vissa krav på kreativ höjd när det gäller allt från typografi till omslag. Vissa av självutgivningsförlagen verkar inte ha så vassa formgivare att erbjuda.

För övrigt har jag i dag genomgått den årliga besiktningen av prostatan. Den såg fin ut, enligt min urolog, och kommer att fungera ett år till utan problem. Alltid något.